Vår seger med 2-1 borta mot Ruda var något vi fick kämpa hårt för. Inte förrän i matchens slutskede kunde Oscar Andersson avgöra matchen åt oss med en välplacerad straff.
Prestationen från vår sida var inte dålig, men det var heller inte så bra som vi vet att den skulle ha kunnat vara. I efterhand ser vi det som en styrka att vinna även när vi inte är på topp och dessutom möter en duktig motståndare. Ärligt talat var Ruda ett klart bättre lag än vi trodde på förhand.
Ludde Hedéns ledningsmål till 1-0 i slutet av första halvlek blev upptakten till en kaotisk sekvens där en protesterande Rudaspelare blev utvisad och ytterligare två motståndare fick syna det gula kortet. Vi spelade alltså en man mer i drygt en halvlek, men uppgiften för oss blev inte mycket lättare av det. Att matchen spelades på en ojämn naturgräsplan med ganska tjockt gräs bidrog också till att vi inte fick det flyt i spelet som vi brukar bjuda på, åtminstone i perioder av matcherna.
I mitten av andra halvlek damp en boll oturligt ned på handen på en av våra försvarare, varpå Ruda kunde kvittera på straff. Trots att vi skapade flera fina lägen efter det, kändes det länge som att matchen kanske gick mot ett oavgjort slutresultat. Att vi slutligen kunde avgöra utlöste vild glädje i hela vår trupp och segersången, som alltid på bästa sätt anförd av Kristoffer Dawenpart, i omklädningsrummet efter matchen var skönare än på väldigt länge.
Vi gjorde vårt jobb och bäddade för en härlig utmaning på fredag kväll när obesegrade Kalmar City gästar Fjölebro. Förhoppningsvis ser alla Liffens anhängare till att vara på plats för att heja fram oss till en ny seger i jakten på en topplats i årets serie.
Magnus Krusell